Vintersolståndet-Yule

Vintersolståndet 22 december kl 00.38 – YULE

Skade (Skadi) och månvandring

Vi, jag och svarta katten, sitter och tittar ut genom fönstret och ser vita snöflingor falla. Landskapet vilar i vitt täcke och den stilla skogen är nu klädd med de vita flingorna. Jag kan se Skade, vår nordiska vintergudinna. Med pilbågen över axeln, ilar hon fram på sina skidor över de snöklädda vidderna, de istäckta vattendragen, genom vintergatan. Hon är jungfru och himladrottning. Hon är en asynja som går sin egen väg och följer sitt hjärta. Hon finns i mitten av världen och i den gudomliga övervärlden.

När vi följer hennes spår finner vi kunskap. Ibland har spåren drivit igen och de kan vara svåra att finna, men fortsätter vi enträget söka i de igendrivna spåren, hittar vi dem igen. Hon leder oss genom vildmarken och tar fram det vilda inom oss. Hon lär oss vara kraftfulla och ta oss fram där det synes vara omöjligt. Hon lär oss söka nya spår som leder till outforskade marker och vi blir aldrig likgiltiga eller viljelösa när vi tar till oss av hennes kraft. Och när jag spänner bågen och siktar mot målet är min koncentration och fokus på topp.

Henne vill jag lära känna, henne vill jag lyssna på, jag vill ta del av hennes gamla kunskaper men också kunskap om vår tid nu och framtiden, så detta månvarv, 21 dec – 18 jan, slår jag följe med henne. Så med pilbågen på axeln och skidorna på fötterna ilar jag iväg i den virvlande snön mot nya mål och nya insikter. Hell! Den Vilda kraftfulla!

Vintersolstånd, fullmåne och månförmörkelse, tre tillstånd som sammanfaller vid denna högtid Yule. Solen, Jorden och Månen ligger i fas och Moder Jord lägger sin jordskugga över månen. 14 dagar senare, den 4 januari, följer så en solförmörkelse.

Denna trippelhändelse påminner mig om att vara i fas med livets olika skiften och den vita, röda och svarta gudinnan. Det uppmanas ofta att det är så viktigt att släppa taget om saker som inte längre fyller en funktion. Lätt som en plätt? Nä, verkligen inte. Det kan ta många månvarv, och t o m årsvarv innan man vågar släppa taget. Men ju längre man väntar med att släppa taget om det gamla, ju mer påfrestande blir situationen. Ur kaos föds ordning, talet fyra står för ordning. Så de fyra olika faserna kanske bildar en viktig portal till förnyelse, förändring och ställningstaganden. Vad är det som ska födas fram denna Yule-dag? Fortfarande ligger livsfröet kvar i myllan, i Moder Jords mage, och med kärlek, tanke OCH hjärta vårdar och värnar vi om detta livsfrö, så att när det är dags föds, spirar och blommar det.

Vilket är ditt livsfrö?

Nattskogstemplet

Jag tar sparken och ger mig iväg på skogsvägen. Vita flingor faller lätt mot ansiktet och lägger sig som stjärnor på mitt huvud. Det är tungt upp för backen i modden och ett fält med snörök hindrar mig från att se vägen tydligt. Så med ens blir det klarare och jag kan se framför mig pelarna in till Nattskogen. I dag står en liten skogsvätte som väktare vid ingången, han känner igen mig och hälsar mig välkommen. Här inne är det nu ett vintrigt landskap och stigarna är inte så lätta att upptäcka, men jag kan se spår efter andra besökare som finns här inne. Vinterdrottningen har varit inne i Nattskogen och spridit glitter på alla trädens grenar. Vandrare före mig har ställt ut facklor efter vägen och skapat extra stämning till det vackra landskapet.

Jag svänger av mot Örtagården och den Vilda skogen. Jag pulsar i snön mellan höga raka tallstammar, granar med böljande gröna kjolar och toppformade enar. Jag hänger upp äpplen i en gran, knyten med fröer, nötter och annat. En havrekärve sätter jag fast på en pinne. Fåglar börjar strömma till för att ta del av maten. Rådjur, ekorrar, vildsvin dyker upp och får också sina matpaket.

Jag sätter mig vid granens fot och jag kan känna dess välkomnande värme. Jag hör en sång om Jordens kraft och livgivande värme, om stjärnors lyskraft, om kärleken i människors hjärtan, om urkraftens källa, om livsväven. Föd det som ska födas fram ur källan.

Granens berättelse

Så berättar granen om forna tider, en tid då träd fick växa sida vid sida med andra arter. Illa att människan bränner regnskog eller skövlar för ekonomisk vinning. Påminner mig om en annons från Naturvårdsverket med budskapet ”snart är blåbär ett minne blott”. Ja, så är det, blåbär, tillsammans med 3500 andra växt- och djurarter är utrotade eller på väg att bli, och detta enbart i Sverige. Det handlar om biologisk mångfald och balans. Och nog minns vi avsaknaden av mångfald när stormen drog fram i Småland och orsakade kaos i den planterade skogen. Jag kan rekommendera en läsvärd bok ”Liv i skogen” av Stefan Bleckert och Rolf Pettersson.

I forna tider betraktades många trädarter som heliga. Och visst känner även många människor i dag den livgivande kraft som finns i träd. Vintergröna träd symboliserar livskraft och evighet. Granen som vi tar in i vårt hem till jul är en symbol och en påminnelse om det eviga livet och den livskraft som finns i den vilande naturen. Vi smyckar den med rött, livets färg, med guld och silver, som kanske får symbolisera övervärldens gudomlighet, med stjärnor som påminner om ursprung och vintergatan. Förr var det vanligt med röda äpplen och en speciell spritsad, hemgjord dekoration. Iduns röda äpplen skänker oss ungdom och evigt liv, men det kan också vara en påminnelse om jordens frukt. Spritsade dekorationen kanske en symbol för livets sötma och överflöd. Halmbockar var också mer vanligt förr, för tanken till Tors bockar? Och ljusen tändes i granen för att hedra ljusets återkomst.

Många menar också att julgranen skulle ha en anknytning till världsträdet Yggdrasil. Granen var förr en fruktbarhetssymbol som användes vid bröllop och innebar hopp om livslångt äktenskap.

När jag var barn hade vi julgransplundring hos varandra, och på tjugondagknut gick vi runt och ”slog ut julen ur husen”, roligt, busigt och festligt värre. I dag skulle nog grannarna ringa polisen om detta hände. En idé är väl att gå ut och trumma ut julen och trumma in det återvändande ljuset.

Julen är en tid när vi fyller vårt hem och skapar våra altare med symboler som knyter ihop lösa trådar och slår an en ton i vårt inre. Vi vill minnas.

Jag traskar allt längre in i skogen och den blir tätare och tätare. De täta kronorna av tall och gran släpper inte ner så mycket ljus. Skogen är ju också en symbol för mörker. Kan det vara så att skogens alla kalhyggen står för människans rädsla för mörker, sitt eget mörker. Vi behöver minnas att i mörkret finns den dolda kraften. Och vi behöver konfronteras med vårt eget mörker för att hitta kraften. Ljus och mörker är två sidor av samma mynt. Feminint och Maskulint. Dualitetens nödvändiga kraft. Det blir helt fel när den feminina kraften undertrycks.

Tacksamhet

Så mycket att vara tacksam för.

Och Jag säger tack till granen och till skogen och pulsar vidare i snömodden. Så stämningsfullt det är i Nattskogen. Många vandrare före mig har tänt ljus och lyser upp sånt som jag bör observera. Jag passerar Djurens Ö och tänder ljus för Trollet, Tummeliten, Simon, Mandarin och Piff som alla gick vidare tätt efter varandra. Och när jag tänder ljuset ser jag dem tydligt. Så fina de är.

Mitt kraftdjur visar sin glädje och dansar så snön yr. Hon talar om att det är glädjens tid. Njut!

Min egen kammare

Mörkret har lagt sig och fullmånen lyser med extra strålglans på det stjärnbeströdda himlavalvet. Fullmåne, Vintersolstånd och Månförmörkelse, jag reflekterar över den trefaldiga kraften och vad den kan föra med sig. Det finns svar här i Nattskogstemplet.

Så har jag nu kommit fram till ”Min egen kammare”. Det är redan ljus tända där. Har jag haft besök? Jag tar fram min korg som jag har med mig och börjar ställa i ordning mitt altare.

Jag smyckar kammaren för att fira ljuset återkomst. Det är glädjens högtid och jag gör i ordning en välkomstfest för mina vänner i Nattskogen. Granen sprider en härlig doft av skog i rummet. Det är pyntad med ljus, rött och guld, en stjärna lyser i toppen. Allt glittrar i kapp med stjärnhimlen. Varm glögg finns i de små keramikbägarna på en bricka. En mängd tilltugg, fikon som legat i glögg, pepparkakor med ädelost, nötter, russin, röda äpplen, apelsiner och mycket annat gott. Kuddar att sitta på är placerade i en ring runt ett centrumaltare. Vi ska meditera, prata, berätta sagor och glädjas åt det kommande årets möjligheter. Tarotleken ligger och väntar på att användas. Även runorna. Kanske spår vi i kaffesump eller hittar på annat roligt. I mitten har jag tänt mörkgröna, röda och vita ljus. En doft av kanel, citrus och nejlika sprider sig över rummet. Is- och Solrunan finns med där som symboler. Över den röda runda mattan vi sitter på har jag strött ut guldänglar och grankvistar. Några domherrar i trä får symbolisera djurens värld.

Vid ingången står den svarta stora gudinnan. Hon har sitt flätade bälte med vita, röda och svarta band kring sin midja. Jag lägger en vit mantel över hennes axlar och placerar röda och guldglittrande kulor i hennes skål på huvudet, samt kvistar av murgröna och järnek som hänger ned samt röda och guldglittrande band.

Utanför ingången lyser välkomnande marschaller och jag har gjort en matta av granris att gå på.

Vi ska ha riktigt roligt så VÄLKOMNA IN I MIN EGEN KAMMARE OCH FIRA MED MIG

Annonser
Det här inlägget postades i Årshjulet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vintersolståndet-Yule

  1. cozomiya skriver:

    En vacker tid. Nu sömn, imorgon död och återfödsel, ännu en ny början.
    God läsning.
    Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s